10% av världens befolkning lever under extrem fattigdom. Det innebär att de har mindre än 2 dollar att leva på varje dag.^[1] Trots det finns en positiv trend. 1990 levde 38% av världens människor i extrem fattigdom. Idag är den siffran bara 10%.^[2] Det beror främst på att stora länder såsom Kina och Indien har fått det bättre, men även länder i Afrika har också fått det till viss del.

Man skiljer mellan absolut och relativ fattigdom. I Sverige kan man anses fattig jämfört med andra svenskar (relativ fattigdom). Men de fattiga i Sverige har det mycket bättre ställt än de fattiga i Afrika (absolut fattigdom). ^[3]

Hur ska då fattigdomen lösas? Under 1980-talet var flera fattiga länder väldigt skuldtyngda. För att få skuldlättnader skulle fattiga länder gå med något som heter SAP (Structural Adjustment Programs). De innehöll regler för hur landets ekonomi skulle organiseras. Man skulle öppna upp sina marknader och satsa på export, istället för inhemsk produktion och vård och skola. IMF och Världsbanken som skapat SAP fick mycket kritik ^[4]. Idag är SAP ersatta och fattiga länders skulder har faktiskt minskat ^[5]

Ett annat sätt att lösa fattigdomen i världen, gjorde FN som år 2000 satte upp de s.k. Millenniemålen. Ett av målen var att halvera den extrema fattigdomen från 1990 till 2015. Detta mål lyckades också ^[6]. 2015 löpte Millenniemålen ut och 17 nya mål sattes upp, de s.k. Globala målen (www.globalamalen.se). Förutom utvecklingsmål som minskad fattigdom, hunger och mer utbildning så finns även nu miljömål med, t.ex. minska klimatpåverkan. Detta har gjort att man börjat kalla dessa mål för hållbar utveckling, som sammanfattar ekologiska, sociala och ekomiska mål. På engelska kallas dessa mål just för Sustainable Development Goals (SDG's). Dessa mål gäller fram till 2030. ^[7]

Bistånd används också för att minska fattigdomen i världen. Sverige är ett av de länder som skänker mest bistånd i världen, relativt sin BNP. Man skiljer på utvecklingsbistånd, utveckling på lång sikt, samt humanitärt bistånd, som hjälper vid katastrofer. Biståndet har fått kritik, man menar bl.a. att biståndet går till diktaturer som t.ex. använder det för att bygga upp sin armé. Men andra menar att biståndet faktiskt hjälper. Se hemsidan www.bistandsdebatten.se som dagligen samlar tidningsartiklar om biståndet. S.k. bundet bistånd har också fått kritik. Med det menas att landet måste använda biståndet till att t.ex. köpa saker från givarlandet. I Sverige är det SIDA som är den myndighet som handhar Sveriges bistånd.

Hur mäter man då utveckling? Det finns lite olika mått. Dels finns ekonomiska mått, t.ex Bruttonantionalprodukten (BNP) som mäter ett lands totala omsättning. Detta mått har fått kritik för att det kan gömma ojämlikheter: en liten del av befolkningen kan vara väldigt rika medan en större del kan vara fattiga. Ett alternativ är den s.k. GINI-koefficienten som mäter jämlikheten i landet. Det finns även sociala mått, som tillgång till vård och skola. Samt subjektiva mått, där man intervjuar folk om ur de verkligen känner sig. Ett mått som sammanfattar flera av måtten är HDI-koefficienten (Human Development Index).

Källor:
1. Hemsida, Om fattigdom. SIDA.se
2. Hemsida, Fattigdom i världen - fakta och statistik om fattigdom. Varldskoll.se
3. Hemsida, Fattigdom. Wikipedia
4. Hemsida, Världsbanken. Wikipedia
5. Hemsida, Villkor för skuldavskrivning (PDF). Forum Syd
6. Hemsida, Millenniemålen. Millenniemålen.se
7. Hemsida, Globala målen - för hållbar utveckling. Globalamalen.se